lördag 22 oktober 2011

Satt lök sitter!

Tänk att man kan bli så glad för några små, fnasiga, bleka klumpar! Som dessutom luktar en smula skumt... Men det är lätt att se förbi de mindre tilltalande detaljerna, när man tänker på all den skönhet som redan ligger och vilar i deras inre.
Lökarna är onekligen trädgårdens oslipade diamanter!
Och nog fyller de en väl så viktig funktion redan nu, när hösten tagit trädgården i besittning.
För lika stor som blomlyckan är på våren - lika stor är trösten på hösten... I de där fnasiga klumparna ligger löftet om att det kommer det en vår igen. Ett löfte som gör hösten till trädgårdsårets nystart!

För en tid sedan var jag och maken på Göteborgs Botaniska Trädgård och hämtade årets lökjulklappssäck! Synnerligen välfylld skvallrade den om att förra vintern varit på tok för lång. En vinter som lossat alla hämningar och sopat mattan med all eventuell eftertanke, när beställningslistan från föreningen Botaniskas Vänner damp ner i brevlådan.
Många påsar blev det...
Men också många drömmar och massor av hösttröst!
Nu är alla lökarna nertryckta i jorden och jag håller tummarna för en mild höst, eftersom jag varit ute i sista minuten med planteringen. Några lökar sattes härom kvällen när skymningen övergick i kvällsmörker, så det kan nog bli en del överraskningar när de små liven sticker upp nosen till våren.
Men, som jag lärde mig när jag jobbade i kommunens parker för en del år sedan:
Satt lök sitter.
I alla fall till nästa vår;)

Må så lök-Gott på er allihopa!
Ester

PS. Botaniskas Vänner http://botaniskasvanner.se/ är en vänförening för Göteborgs Botaniska Trädgård. Föreningen bidrar bland annat ekonomiskt till olika projekt i trädgården, anordnar resor och föreläsningar. Som medlem har man också varje år möjlighet att köpa lökar och knölar ur Botaniskas sortiment, utifrån en speciell löklista som varieras från år till år. DS.

torsdag 6 oktober 2011

Lite färg, trots allt...

Det är inte så att det sprakar om den här hösten, precis.
Alla mulna, regniga dagar har gjort att de glödande höstfärgerna uteblivit, eller utvecklats till bleka kopior av vad de brukar vara. I alla fall här där jag bor. Men det finns förstås undantag som bjuder på lite färg trots allt!
Ginnalalönnen (ovan) låter sina blad falla som ett gyllene snötäcke över den silvriga lungörten 'Samourai', Hostor och några alldeles för mörkt planterade dagliljor. Och över gräsmattan... Inte kan man klippa gräset när det ser ut så här :o)...!

Ett annat undantag är ullungrönnarna på bilden nedanför. De gör en sällan besviken över brist på färg när hösten kommer, vare sig det handlar om bär eller löv. I år har byns alla fåglar haft skördefest i träden, så några bär kan jag inte visa, men i normala fall hänger de kvar länge.
Ullungrönnarna är mina "hängmatteträd" och har vuxit duktigt den här blöta sommaren, ivrigt påhejade av hela min familj. Kanske, kanske kommer hängmattan upp redan nästa sommar.
Jag håller tummarna!
Må så Gott!
Ester